Semi Sepia




Idag fick jag höra på en studentmottagning, mitt emellan champagnemingel och presentöppning, att min farfar var ett gatubarn i Brazilien innan han seglade över till Sverige. Jag vet ingenting om min släkt på pappas sida. Eller släkter kanske jag borde säga då, då han vart adopterad som 1:åring. Det är bara sjukdomar, hjärtatacker, alkoholism, hjärntumörer, demens och övergivna söner och döttrar på min fars sida av släkten. Han vet knappt något om någon själv. Jag skulle gärna ha velat sitta i min biologiske farfars knä och höra historier om hur det var på Rio's gator och hur man hanterar stormar mitt i södra Atlanten. Jag hann träffa honom en gång, och mitt starkaste minne av honom är att han hade en hörapparat med inbyggd radio. Jag minns hur han stolt ville visa upp det och ville att jag och min syster skulle stoppa in den i örat, men den var så pass gul och ingrodd med öronvax och gammal människa att varken jag eller min syster hade någon större lust att röra den, än mindre stoppa in den i örat. Så vi höll den så nära öronen vi vågade och nickade instämmande i takt med den tysta musik som man kunde ana kom från den böjda lilla apparaten.

Mitt i studentskivan kom jag på att min pappa verkligen borde vara tillsammans med en annan. Men det kanske inte är någonting man som dotter borde påpeka, då han sa nej till förslaget när det lades upp av kvinnan bredvid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback