Once upon a time there was a man...
Ibland undrar jag hur det skulle vara att ha någonting att berätta. Något riktigt intressant och viktigt som folk skulle vilja lyssna på. Ha lite erfarenheter som inte har med deppiga pubertala känslor att göra. Ha ett riktigt problem eller leva i ett slott någonstanns och gå på baler i galaklänningar. Arbeta i ett skjul i Afrika med AIDS-sjuka barn och göra någon nytta i samhället.
Jag går på kafér, rabblar ett mantra om att sluta röka som jag inte riktigt tror på och river ut alla mina kläder från garderoben och hittar ändå ingenting jag gillar. Jag går i skolan och tror att jag lär mig någonting, men är inte riktigt säker. Jag vill bli läkare men har börjat strunta i betygen. Jag vill ut i världen men har inget kapital. Jag tror jag är ganska glad, men är alltid för osäker för att göra något utalande. Jag heter Hanna och är som vilken annnan tonåring som hellst.
Nu ska jag gå och göra blåbärspankakor till min matsäck för morgondagens skidtripp.
du är grymmare än de flesta - congrats till det säger jag bara!
haha tack, kan bara säga det samma till dig (och din snygga lugg som jag avundas) ^^
På nåt sätt så känner jag igen mig i detta inlägg. Träffade mitt i prick på nåt konstigt sätt... :)
älskar dina header bilder till höger
brukar också jätteofta ha drömmar där jag berättar något jättespännande eller så och man känner sig alltid så himla uppskattad.
fin blogg.
/Miriam
Hola, Hanna.
Imorgon, fredag, lördag, söndag funkar (Y) för mig, how about you?
Johnny Cash kommer förevigt vara mannen, myten och legenden.
I
Jag känner igen mig, jag är trött på det mesta som har med skolan att göra.
Och ja, det är nån blandning mellan cirkus, akrobatik och gymnastik. Väldigt kul och helt för nybörjare. Det finns många söta tanter om är kanske 60, muskliga killar och lite annat folk ;)
Gud va fina bilder du tar föresten..