Comeda

Så satt man här, slår död på tiden innan man måste ta bussen, andas, ta färjan, andas, dra kortet, andas, byta om och hålla andan dagen ut. Det känns som om jag går bakåt i utvecklingen på jobbet. Jag blir som aldrig bättre, utan göra bara ännu fler fel. Jag måste prata med Doris om lönen också. Jag är så fruktansvärt dålig på det där. Känns så fel att gå och kräva löneförhöjning när det var 200kr minus i kassan sist jag jobbade och jag mest bara är i vägen. Jag har alltid svårt att kräva saker, sisådär typiskt svenskt som inte vill ta mer plats än den lilla fyrkant den står på. Jag får låna lite mod från Jasmin eller någon på bussen och försöka ta mig i kragen. Får se hur det går.